Givet att vi kommer att skapa en ny person så bör vi se till att denna person har det så bra som möjligt
Givet att vi kommer att skapa en ny person så bör vi se till att denna person har det så bra som möjligt

BÖR VI SKAPA LYCKLIGA MENNISKOR?

Å ena sidan tycks svaret uppenbart vara ”ja”, men å andra sidan tycks det rimligt att det inte är moraliskt problematiskt att avstå från att skapa en lycklig människa.

Publisert Sist oppdatert

Denne teksten ble først publisert i Filosofisk tidsskrift

Bör vi skapa lyckliga människor? Å ena sidan tycks svaret uppenbart vara ”ja”: det vore helt klart moraliskt problematiskt att skapa en person på en lägre välfärdsnivå än på en högre, allt annat lika.1 Å andra sidan tycks det rimligt att det inte är moraliskt problematiskt att avstå från att skapa en lycklig människa. Personer som väljer att förbli barnlösa begår inget moraliskt övertramp, allt annat lika.

De här två intuitionerna – att vi bör se till att de människor vi skapar har det så bra som möjligt (allt annat lika) och att det är tillåtet att avstå från att skapa lyckliga människor (allt annat lika) – är prima facie mycket rimliga. De ger uttryck för ett förhållningssätt till reproduktiva beslut som dels verkar respektera agentens frihet (det är upp till dig om du ska skaffa barn eller inte) men som även tar fasta på att det finns vissa krav när en bestämmer sig för att skapa en ny person. I slogan-form skulle det kunna uttryckas som ”det är upp till dig huruvida du skapar en person eller inte, men om du gör det så måste du se till att personen får det så bra som möjligt!”.2

I den här uppsatsen kommer jag att argumentera för att de här uppfattningarna är tillsammans oförenliga med en prima facie rimlig uppfattning om hur den moraliska statusen av ett alternativ kan ändras beroende på vilka de övriga alternativen är. Denna uppfattning, som jag kallar ”deontisk stabilitet”, gör gällande att om det finns en moralisk skillnad mellan två alternativ, x och y, när z är ett alternativ så finns det även en moralisk skillnad mellan x och y när z inte är ett alternativ.

Neutralitet och dominans

Intuitionerna som beskrevs i inledningen är tämligen vagt formulerade. Ett sätt att göra dem mer exakta är att uttrycka dem axiologiskt. En axiologisk beskrivning av intuitionen att vi bör se till att en person har det så bra som möjligt är:

Dominans: Det är sämre att lägga till en person vid en lägre välfärds­nivå snarare än en högre välfärdsnivå till en population, allt annat lika.

Denna princip tycks mycket rimlig. Mer välfärd är bättre, åtminstone om vi sätter andra potentiellt relevanta överväganden åt sidan (”allt annat lika”).

Intuitionen att det är tillåtet att inte skapa en lycklig person kan beskrivas axiologiskt på följande sätt:

Neutralitet: Att lägga till en person vid en positiv välfärdsnivå till en population är axiologiskt neutralt, allt annat lika.

Denna princip är mer kontroversiell. Broome (2004) argumenterar för att Neutralitet och Dominans är oförenliga och drar slutsatsen att det är Neutralitet som bör överges.3 Argumentet kan beskrivas med följande exempel. Anta att vi har följande alternativ:

a: inte skapa någon alls

b: skapa en person på välfärdsnivå 5

c: skapa en person på välfärdsnivå 10.

Det följer från Neutralitet att a är lika bra som c, och det följer av Dominans att c är bättre än b. Om a är lika bra som c och c är bättre än b så följer det att a är bättre än b. Det följer dock av Neutralitet att a är lika bra som b. Alltså har vi en motsägelse och minst en av Dominans och Neutralitet måste vara falsk. Eftersom Dominans tycks nästan självklar så är det Neutralitet som bör överges.

En axiologisk tolkning av dessa intuitioner verkar därför inte lovande för någon som vill acceptera dem båda. Det är dock värt att notera att den axiologiska ansatsen är blott ett sätt att precisera de intuitioner som nämndes i introduktionen samt att den axiologiska ansatsen, om den ska förklara dessa intuitioner, tycks förutsätta en någorlunda nära koppling mellan axiologiska och deontiska begrepp. Men, för att precisera de intuitioner som nämndes i inledningen verkar det inte nödvändigt att blanda in axiologi. Det som är så intuitivt tilltalande med dessa intuitioner är att vi bör se till att framtida personer har det så bra som möjligt (allt annat lika) samt att det är tillåtet att avstå från att orsaka att en person existerar (allt annat lika). Att en axiologisk tolkning av dessa intuitioner inte är särskilt lovande visar, på sin höjd, att ett sätt att underbygga dessa intuitioner inte är lovande men visar inte att det är något problem med intuitionerna som sådana.

Det är därför värt att utforska alternativa sätt att formulera intuitionerna på. Ett mer lovande sätt att beskriva intuitionerna på är:

D: Det är inte tillåtet att orsaka att en person existerar vid en lägre välfärdsnivå när en kunde ha orsakat att personen existerade vid en högre välfärdsnivå, allt annat lika.

N: Det är tillåtet, och inte plikt, att avstå från att orsaka att en person existerar vid en positiv välfärdsnivå, allt annat lika.

Det här sättet att beskriva intuitionerna verkar immunt mot Broomes invändning. En kan dock tycka att det även med denna formulering finns någon sorts spänning mellan D och N. Om vi bör befrämja fram­tida personers välfärd, hur kan det då vara tillåtet att avstå från att orsaka att en person existerar om en kunde ha sett till att personen existerade vid en positiv välfärdsnivå?

I nästa avsnitt kommer jag att argumentera för att D och N är oförenliga med en intuitivt tilltalande princip om hur den deontiska statusen av ett alternativ kan förändras när alternativ ”tas bort”. Om D och N är sanna så är situationer som den ovan instabila: en skillnad med avseende på moralisk tillåtenhet mellan två alternativ kan elimineras genom att ett tredje alternativ tas bort från mängden av alternativ.

Deontisk stabilitet

Betrakta följande exempel:

Du har beslutat dig för att donera en viss summa pengar till ett välgörande ändamål. Det finns tre organisationer att välja på: a, b och c. Efter att noggrant och korrekt ha undersökt dessa organisationer har du kommit fram till att det vore tillåtet att skänka pengar till a eller c men inte till b (b är väldigt ineffektiv, eller använder sig av moraliskt tveksamma metoder). Du väljer att donera till c. När du ska genomföra din donation märker du att du inte kan donera till c (de kan inte ta emot din donation, av någon anledning).

Under dessa omständigheter tycks det som att du kan, utan omsvep, sluta dig till att det är tillåtet att ge pengarna till a och att det inte är tillåtet att ge dem till b. Din ursprungliga bedömning av alternativen tycks fortfarande vara giltig när ett av alternativen (c) tas bort.

Vad detta exempel illustrerar är att vissa situationer har följande egenskap:

Stabilitet: Om det finns en skillnad med avseende på moralisk tillåtenhet mellan två alternativ x och y i alternativmängden {x, y, z}, så finns det en skillnad med avseende på tillåtenhet mellan x och y i {x, y}.

Tanken med Stabilitet är att om två alternativ skiljer sig åt med avseende på moralisk tillåtenhet så kommer denna skillnad inte att försvinna om vi tar bort ett tredje alternativ. Ett sätt att uttrycka tanken bakom Stabilitet är följande. Om det är tillåtet att göra x, men inte tillåtet att göra y, så måste det finnas en moraliskt relevant skillnad mellan x och y. Vad Stabilitet tillför är att det inte går att ta bort en moraliskt relevant skillnad mellan två alternativ genom att ta bort ett tredje alternativ.4

Situationer som uppfyller Stabilitet kan vi kalla för stabila. Vi kan nu visa att om N och D är sanna så är Broomes exempel inte en stabil situation. Betrakta igen följande alternativ:

a: inte skapa någon alls

b: skapa en person på välfärdsnivå 5

c: skapa en person på välfärdsnivå 10.

Det följer från D att b inte är tillåtet och från N att a är tillåtet givet alternativmängden {a, b, c}. Om vi tar bort c så förändras dock situationen. Givet {a, b} så implicerar N att a är tillåtet och att b är tillåtet. Observera att enligt N är det tillåtet, men inte plikt, att avstå från att skapa en person vid en positiv välfärdsnivå, vilket här innebär att det är tillåtet men inte plikt att välja a. Alltså måste b vara tillåtet givet alternativmängden {a, b}.5

Detta är alltså en situation där det finns en skillnad mellan a och b med avseende på moralisk tillåtenhet givet {a, b, c}, men det finns ingen sådan skillnad givet {a, b}. Detta är oförenligt med att situationen är stabil. Alltså, om N och D är sanna så är situationen inte stabil, och om situationen är stabil så är minst en av N och D falsk.

Hur troligt är det att situationen i exemplet ovan är stabil? Vi har redan sett ett exempel på en situation där vi tycks resonera på ett sätt som förutsätter Stabilitet, och fler exempel av den här sorten är lätta att konstruera. Detta ger oss goda skäl att tro att åtminstone vissa situationer är stabila. Det tycks även rimligt att förvänta sig en förklaring till varför en situation inte skulle vara stabil. Å andra sidan så liknar Stabilitet vissa andra kontroversiella principer, och en misstanke är att principen är sårbar för invändningar som har riktats mot dessa.

En liknande princip har föreslagits av Ben Bradley. Bradley ger ingen exakt definition av denna princip men beskriver den som en ”plausibel princip om oberoende av irrelevanta alternativ” (Bradley 2013, s. 41, min översättning). Ett sätt att formulera den princip Bradley tycks ha i åtanke är:

Bradleys princip: Den relativa styrkan av skälen att välja x över y från mängden {x, y, z} är densamma som från mängden {x, y}.6

Applicerat på exemplet ovan så implicerar principen att om vi har ett skäl att välja a över b när alternativmängden är {a, b, c}, så har vi även ett sådant skäl om alternativmängden är {a, b}. Denna princip har uppenbara likheter med Stabilitet. Båda fångar tanken att hur två alternativ förhåller sig till varandra, moraliskt sett, är oberoende av om ett tredje alternativ tas bort.

Bradleys princip är dock mer teoretiskt belastad än Stabilitet. Principen belyser ett problem med vissa ansatser till frågan om vi bör skapa lyckliga människor, nämligen ansatser i termer av moraliska skäl. Men, på samma sätt som en försvarare av N och D kan förneka att dessa är sanna i kraft av något axiologiskt övervägande så kan de förneka att de är sanna i kraft av hur moraliska skäl fungerar. Bradleys princip tycks därför inte fånga något eventuellt problem med just D och N, utan är snarare ett sätt att beskriva ett problem med ett visst sätt att försöka försvara dessa intuitioner.

Ett allvarligare problem är att det tycks finnas motexempel mot Bradleys princip. Anta att jag har följande alternativ: ge en stor summa till välgörenhet (a), ge en mindre summa till välgörenhet (b) eller spendera pengarna på mina egna nöjen (c). I en sådan situation tycks det inte uppenbart orimligt att ett skäl att välja a över b är att det vore mer generöst. Men, detta skäl tycks endast vara närvarande givet att c är ett alternativ. Påtvingad välgörenhet är inte särskilt generöst. Men, då tycks vi ha en situation där det finns ett skäl – skälet att vara generös – som inte har samma relativa styrka när vi tar bort ett alternativ.7

Stabilitet har inte detta problem. Det är fullt förenligt med principen att vilka de moraliskt relevanta skälen är i en situation, och deras relativa styrka, kan förändras när ett alternativ tas bort. Vad Stabilitet kräver är att det fortfarande finns en skillnad i deontisk status mellan x och y när z tas bort som ett alternativ, inte att skillnaden beror på samma skäl.

Både Stabilitet och Bradleys princip har tydliga likheter med en princip för rationella preferenser formulerad av Amartya Sen (2017, s. 63 och s. 320):

Beta: Om x och y är rationellt tillåtna givet alternativmängden S′, och S′ är en delmängd av S, så är x rationellt tillåtet givet S omm y är rationellt tillåtet givet S.

Enligt denna princip kan inte en skillnad mellan två rationellt tillåtna alternativ infogas av att ett alternativ läggs till, vilket är ekvivalent med att om det finns en skillnad med avseende på rationell tillåtenhet mellan två alternativ så kan inte båda vara rationellt tillåtna om ett tredje alternativ tas bort.8 Sen beskriver Beta som ett av flera tänkbara ”interna konsistenskrav” på rationella beslut och vi kan se Stabilitet som en moralisk motsvarighet.

Beta är inte okontroversiell och det finns en rad påstådda motexempel mot principen. Eftersom Stabilitet är en moralisk motsvarighet till denna princip så är det sannolikt att dessa motexempel även riktas mot Stabilitet. I nästa sektion kommer jag att diskutera två vanliga motexempel och argumentera för att även om dessa kastar tvivel över påståendet att alla situationer är stabila så ger de oss inga skäl att tro att just situationer där vi kan skapa lyckliga människor inte är stabila.

Motexempel

Sen (2004, s. 128–30) tar upp en rad motexempel mot Beta och liknande principer. Ett sådant exempel är

Restaurangen: Du är på en kinesisk restaurang som har nudelsoppa (a), sushi (b) och Peking-anka (c) på menyn. Du vet att kinesiska restauranger som serverar sushi har en dålig Peking-anka, så du sluter dig till att du inte bör välja ankan. När du ska beställa får du dock veta att restaurangen inte alls serverar sushi; det var ett misstag att det stod som ett alternativ på menyn. Med denna nya information sluter du dig till att det är tillåtet att välja ankan.

I den här situationen tycks det som att en skillnad mellan två alternativ – a och c – försvinner när b inte längre är ett alternativ. Det är inte tillåtet att välja ankan när sushi (b) är ett alternativ, men det är tillåtet att välja ankan när sushi inte är ett alternativ.

Ett annat exempel är

Fastan: Du kan välja mellan att fasta (a), svälta (b) eller äta dig mätt (c). Givet dessa alternativ är det tillåtet att fasta och att äta dig mätt, men inte att svälta. Men, om möjligheten att äta dig mätt tas bort så tycks det inte finnas någon relevant skillnad mellan att fasta och svälta.

I det här fallet tycks det återigen som att en skillnad mellan två alternativ (a och b) kan tas bort genom att ett tredje alternativ (c) tas bort.

Hur allvarliga är dessa motexempel?9 Standardsvaret här är att de inte är genuina motexempel. I Restaurangen, till exempel, är det ett misstag att beskriva det som att en väljer mellan samma alternativ när sushi försvinner från menyn. När vi får veta att restaurangen inte serverar sushi så får vi ny relevant information om våra alternativ. Vi trodde att alternativen var soppa, sushi och dålig anka. När vi får veta att sushi inte är ett alternativ så får vi veta att valet är mellan soppa och god anka, och alternativet ”dålig anka” är inte detsamma som ”god anka”. Vi kan resonera på ett liknande sätt gällande Fastan. När alternativet att äta sig mätt försvinner så förändras alternativet ”fasta” från att frivilligt avstå från att äta sig mätt till att vara tvingad att avstå från att äta sig mätt. För att över huvud taget kunna ha alternativet ”fasta” så tycks det som att en måste ha alternativet ”äta sig mätt”.10

När det gäller frågan om huruvida situationer där vi kan skapa nya personer är stabila så kan dock denna diskussion, till viss del, sättas åt sidan. Den relevanta frågan är inte om alla situationer är stabila utan om en situation där vi kan skapa en ny person är det. Den här sortens motexempel är därför endast relevanta i den mån som vi har skäl att tro att en situation där vi kan skapa en ny person är i relevanta avseenden lik Restaurangen eller Fastan.

Ett förslag på en sådan relevant likhet är att när vi skapar en ny person så är det en moraliskt relevant egenskap hos ett alternativ att det skulle vara sämre för någon, eller innebära en förlust för någon. Detta tycks vara fallet i situationen där vi kan skapa en person på välfärdsnivå 5 (b) när vi kunde ha skapat personen på välfärdsnivå 10 (c). Enligt detta förslag liknar alltså situationen att skapa en lycklig person Fastan på så sätt att en moraliskt relevant egenskap hos b är instantierad endast om c är ett alternativ. Att skapa en lycklig person liknar även Restaurangen på så sätt att när vi får veta att c inte längre är ett alternativ så får vi ny relevant information om b, nämligen att b inte innebär en förlust för någon.11

Den här förklaringen behöver göra två antaganden: (i) att inte orsaka att en person existerar är inte att orsaka en förlust för den personen, och (ii) om en handling inte orsakar en förlust för någon så är handlingen tillåten, allt annat lika. Tillsammans har dessa antaganden en rad orimliga konsekvenser. Till exempel så implicerar (i) och (ii) att det inte vore otillåtet att välja b om det var en annan person som skulle existera om vi valde c. Det vill säga, (i) och (ii) råkar ut för Derek Parfits (1984) ”icke-identitetsproblem”. Att förklara den eventuella instabiliteten hos situationer där vi kan skapa nya människor genom att hänvisa till den moraliska relevansen hos förluster är därför inte särskilt lovande.12

En alternativ förklaring till varför situationer där vi kan skapa en ny person är instabila utgår från tanken att normer rörande framtida personers välfärd är konditionala på att dessa framtida personer faktiskt existerar. I dessa sammanhang är det vanligt att jämföra med löften. Det tycks rimligt att vi bör, allt annat lika, hålla våra löften. Men, det finns ingen allmän skyldighet att avge löften till att börja med. På samma sätt finns det ingen allmän skyldighet att skapa lyckliga människor, men givet att vi kommer att skapa en ny person så bör vi se till att denna person har det så bra som möjligt (allt annat lika).13

Om det är den konditionala naturen hos vissa normer som ger upphov till instabila situationer så borde vi även kunna förvänta oss att situationer som inte involverar skapandet av nya personer kan vara instabila. Rulli och Worsnip (2016, s. 214) ger ett exempel på en sådan situation. De tänker sig en entreprenör som kan avstå från att öppna en fabrik (a), öppna en ineffektiv fabrik (b) eller öppna en effektiv fabrik (c). Om vi antar att det är tillåtet att inte öppna en fabrik och att om entreprenören väljer att öppna en fabrik så bör hon se till att fabriken är så effektiv som möjligt, så tycks detta vara en situation som är helt analog med situationen där vi kan skapa en lycklig person: b är inte tillåtet, givet {a, b, c}, men om c tas bort så är b tillåtet. Detta menar de förklaras av den konditionala naturen hos normerna i den här situationen: det finns ingen allmän skyldighet att öppna en fabrik, men ska du göra det så bör den vara så effektiv som möjligt (allt annat lika).

Konditionala normer kan dock inte vara förklaringen till att vissa situationer är instabila. Om det är just den konditionala naturen hos vissa normer som genererar instabilitet så borde situationer som rör just löften vara instabila. Normer kring att hålla löften är ett vanligt exempel på en konditional norm och är ett exempel som ofta används när intuitioner som D och N ska försvaras. Vi kan dock visa att situationer där en agent kan avge, och hålla, ett löfte är stabila. En rimlig norm om löfteshållande är att det är tillåtet att avge ett löfte om och endast om en kommer att hålla det, allt annat lika.14 Det är dessutom alltid tillåtet att avstå från att avge ett löfte, allt annat lika. Betrakta nu följande alternativ:

a: inte avge något löfte

b: avge ett löfte, och inte hålla det

c: avge ett löfte, och hålla det.

I en situation som denna så är a och c tillåtna medan b inte är tillåtet. Men notera att denna värdering av alternativen gäller även om vi tar bort något av alternativen. Om vi till exempel tar bort a så tycks det fortfarande som att det är tillåtet att välja c men inte tillåtet att välja b. Detta är alltså en situation där en paradigmatisk konditional norm – att en bör avge ett löfte om och endast om en kommer att hålla det – är stabil. Denna situation tycks även vara analog med Rulli och Worsnips exempel. Det är en situation där vi kan avstå från att delta i en viss aktivitet (a), eller delta i aktiviteten men på olika sätt (b och c). Givet detta borde vi kunna förvänta oss att denna situation är instabil, om det är den konditionala naturen hos vissa normer som ger upphov till instabilitet.

Från detta kan vi dra två slutsatser. För det första, den konditionala naturen hos vissa normer är inte förklaringen till varför vissa situationer tycks vara instabila. För det andra, likheterna mellan normer kring löfteshållanden och intuitionerna N och D är överdrivna. Att basera ett försvar av N och D på förmenta likheter med löften är inte en lovande strategi.

Sammanfattning

Jag har visat att två intuitivt rimliga påståenden om vad vi bör göra med avseende på framtida personers välfärd, N och D, implicerar att situationer där vi kan skapa en ny person inte är stabila. Det vill säga, de implicerar att i sådana situationer är det möjligt att eliminera en skillnad med avseende på moralisk tillåtenhet mellan två alternativ, x och y, genom att ta bort ett tredje alternativ, z. Detta kräver dock en förklaring eftersom stabilitet tycks vara en vanlig egenskap hos valsituationer.

Att hänvisa till den moraliska relevansen hos förluster är inte en bra förklaring då den har orimliga konsekvenser i en rad andra fall (icke-identitetsfall, till exempel). Att hänvisa till den konditionala naturen hos vissa moraliska normer är inte heller en tillfredsställande förklaring eftersom det finns exempel på paradigmatiska konditionala normer (löften) som inte ger upphov till instabila situationer.

Att dra slutsatsen att minst en av N och D är falsk vore dock något förhastat. En slutsats som vi däremot kan dra är att om det finns en rimlig normativ teori som förklarar både N och D så kommer instabilitet att vara en konsekvens av denna teori.

Noter

  1. ”Person” och ”människa” kommer att användas som synonymer i den här texten. Jag kommer även att använda ”lycklig person” som synonymt med ”person på en positiv välfärdsnivå”.
  2. Narvesons (1973) slogan ”vi är för att göra människor lyckliga, men neutrala med avseende på att göra lyckliga människor” (s. 80) är mer slagkraftig men har bristen att det verkar falskt att vi är neutrala med avseende på att skapa lyckliga människor. Det är helt klart bättre att skapa en lyckligare människa än en mindre lycklig sådan.
  3. Det finns olika sätt att tolka ”axiologiskt neutralt” på. Broome 2004 tolkar detta i termer av lika värde: en populations värde förändras inte av att en person läggs till på en positiv välfärdsnivå. Se dock Rabinowicz 2009 för ett alternativt sätt att tolka neutralitet på.
  4. Detta är, strikt talat, starkare än Stabilitet. Stabilitet implicerar inte att om x är tillåtet och y inte är tillåtet i S så är x tillåtet och y inte tillåtet i varje delmängd av s. Principen är förenlig med att x och y byter moralisk status. Stabilitet implicerar alltså inte Sens ”egenskap alfa” (Sen 2017, s. 63 och s. 320): om x är tillåtet givet alternativmängden S så är x tillåtet givet varje delmängd av S.
  5. Jag antar att x är plikt omm x är tillåtet och icke-x är inte tillåtet.
  6. Bradley antyder en starkare variant där detta även gäller då ett alternativ läggs till en alternativmängd. Här fokuserar jag på den svagare formuleringen eftersom Stabilitet inte gör något liknande anspråk.
  7. Observera att detta tycks vara ett motexempel mot Bradleys princip även om vi antar att det finns starkare skäl att välja a över b när c inte är ett alternativ på grund av att det vore mer välvilligt. Vad exemplet illustrerar är att vissa skäl, som generositet, verkar vara beroende av vilka alternativ en agent har och när vi tar bort ett alternativ så garanterar inte detta att en agent har samma skäl att välja a över b, vilket Bradleys princip implicerar.
  8. Beta är ekvivalent med ”om det är falskt att [x är tillåtet givet S omm y är tillåtet givet S] så är det falskt att [x och y är tillåtna givet S′]”.
  9. En tredje sorts motexempel som diskuteras av Sen är ”positionella” preferenser. Detta är preferenser av typen att ”inte ta det sista äpplet ur korgen” eller att ”ta den näst största biten kaka”. Sen argumenterar för att en rationell person kan ha sådana preferenser och visar att de kan ge upphov till brott mot Beta. Motexempel av det här slaget tycks dock vara mindre relevanta i det här sammanhanget eftersom det inte är lika uppenbart att en ”positionell norm” som ”gör det som är näst bäst” är särskilt rimlig.
  10. Se Broome 1991, s. 95–110 för ett utförligt försvar av det här slaget.
  11. En rad filosofer har föreslagit förklaringar som liknar denna, till exempel Roberts 2011.
  12. Se Algander och Bermdt Rasmussen 2019 för utförligare argument rörande bristerna med den här ansatsen.
  13. Se till exempel Frick (2020) för en ansats av det här slaget.
  14. Kanske är en rimligare norm att det är tillåtet att avge ett löfte om och endast om en avser att hålla det. Det gör dock ingen skillnad för mitt argument vilken formulering som är mest rimlig.

Litteratur

Algander, Per och Katharina Berndt Rasmussen. 2019. ”Asymmetry and Non-Identity”. Utilitas 31, nr 3, s. 213–30.

Bradley, Ben. 2013. ”Asymmetries in Benefiting, Harming and Creating”. The Journal of Ethics 17, nr 1–2, s. 37–49.

Broome, John. 1991. Weighing Goods: Equality, Uncertainty, and Time. Oxford: Blackwell.

Broome, John. 2004. Weighing Lives. Oxford: Oxford University Press.

Frick, Johann. 2020. ”Conditional Reasons and the Procreation Asymmetry”. Philosophical Perspectives 34, nr 1, s. 53–87.

Narveson, Jan. 1973. ”Moral Problems of Population”. The Monist 57, nr 1, s. 62–86.

Rabinowicz, Wlodek. 2009. ”Broome and the Intuition of Neutrality”. Philosophical Issues 19, nr 1, s. 389–411.

Roberts, Melinda A. 2011. ”The Asymmetry: A Solution”. Theoria 77, nr 4, s. 333–67.

Rulli, Tina och Alex Worsnip. 2016. ”IIA, rationality, and the individuation of options”. Philosophical Studies 173, s. 205–21.

Parfit, Derek. 1984. Reasons and Persons. Oxford: Oxford University Press.

Sen, Amartya. 2017. Collective Choice and Social Welfare: Expanded Edition. London: Penguin Books.

 

Powered by Labrador CMS